Jag har inte mått så bra på sistone. Ont i huvudet varje dag, svårt att andas, en klump i halsen som inte vill försvinna. Jag har ont i magen, jag är trött fast jag sover hela natten. Jag har värk i kroppen, känner mig skakig och orkeslös. Det kryper i kroppen, känner mig på dåligt humör och labil.
Jag vet att jag borde träna och röra på mig, jag vet att jag borde äta bättre, jag vet att jag inte ska oroa mig så mycket för framtiden, jag vet att jag måste stressa av, jag vet att jag inte borde ta så allvarligt på saker, jag vet att jag inte ska älta, jag vet, jag vet....jag vet!
Men vad hjälper det. Jag kan inte bara vifta på armarna så försvinner allt. Jag önskar det gick, men det går inte. Jag har försökt!
En sak som jag är glad över idag är att jag äntligen fick en tid hos Cecilia. Jag känner mig lite bättre i kroppen efter hennes hårda tag. Jag kan andas utan att flåsa och mitt bäcken gör inte lika ont.
Jag är även glad att jag inte är en häst!
.....åsså är det fredag, det är jag också glad över. Tjohoo!
