En deppig dag

En epok går i graven. Jag känner mig lite ledsen och deppig....har haft svårt att ta mig för nåt vettigt idag. Gått fram och tillbaka och försökt övertyga mig om att hur mycket jag än vill vägra, inte vill och stretar emot så är det ingen idé.
Huset är sålt, tomt och flyttbilen gått från stan. Just nu plockas möbler, kartonger och ett helt liv in i en lägenhet i Umeå.
Jag känner mig lite utanför (inte för att jag inte är där nu - men för att jag inte längre är i samma stad som dem). 30 mil, 2 1/2 timme....ja det kanske inte är så mycket, men mitt barndomshem, alla ställen i huset, minnen och lukter - borta!
Jag vet att man minns även om inte huset är kvar, men jag är som jag är och jag älskar platser, hus och vill ha kvar allt för minnets skull.

Efter lite ventilation av känslor så fíck jag ändå lite ork att börja göra nåt. Terapimåla huset! Fint blir det i alla fall!
Kotte har börjat få igen rösten, efter att skrikit sig hes (ja, hon löper - igen! SNARK!)
Vi väntar eventuellt tillökning i familjen - Pälsen är kanske på smällen. Vi får vänta och se!

Nu ska Kattamor ta på sig sina allra finaste pyjamasbyxor (som Mats älskar över allt annat) och sätta sig framför TV:n.

Ciao!