Kön ringlade lång.
Medan jag gick på stan och gjorde mina ärenden så kom jag att tänka på att jag faktiskt inte är odödlig. Det kanske är just jag som blir jättesjuk i svininfluensan och dör. Det vet man ju inte.
Min hand greppade min lilla antibakteriell-flaska, som jag har i jackfickan, ännu hårdare.
Plötsligt tycktes det som att alla människor runt om mig hostade och snorade. Då tog jag beslutet.
Skyndade mig tillbaka på jobbet och lämnade min massagebänk. Sa till Jennie att jag minsann skulle ställa mig i kön och det NU! Den var inte alls lika lång nu. Jag hade 37 minuter på mig innan nästa kund.
Kör så det ryker - går det så går det!
Kön gick ganska snabbt framåt men inte för snabbt. Jag tittade på klockan, minuterna minskade fort. Fan heller att jag ska ge mig när jag nästa är inne.
Fick en vaccinationslapp där jag fick fylla i lite uppgifter.
Nu var det ju så att det fortfarande är riskgrupperna som vaccineras. Och jag vet att man inte ska ljuga. Jag veeeeet!'
Men.....för en gång skull drog jag en liten vit lögn och tackade mitt komplex för att det fanns.
Jag har komplex för min mage, men nu spännde jag stolt ut den och när jag fick frågan om vilken riskgrupp jag tillhörde sa jag: gravid!
Efter ytterligare en stressad väntan fick jag äntligen min spruta! Tack! Tack! Tack!
Jag har faktiskt inte tid att bli sjuk.....och tänk om jag hade varitjust den som skulle dö i svininfluensan.
Nu får ni ju ha mig kvar - var tacksam för det!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar